a soul never die



Idag hände något jätte obehagligt. Det slutade med att jag stog på ica maxi med tårar rinnandes ner för kinden. Jag tror inte jag kan föklara kännlan men bara av att tänka på det för jag klump i magen. Dethär med att träffa människor som en gång varit en del av ens liv, men på grund av en traumatisk händelse inte längre finns med i bilden, och sen på Ica Maxi, möta den människans blick. Jag stelnade, förstod inte om jag inbillade mig eller inte. Om jag skulle visa reaktion eller ignorera. Det bara slog mig. Som ett slag i ryggen och jag ramla, men hur tar jag mig upp och hur hanterar jag det när jag är uppe. Jag är uppe nu, men vet inte ändå hur jag ska hantera det. Dethär kommer vara en kännsla av erfarenhet. Första gången jag fått kännslan, jag kommer ta med mig det som en erfarenhet, och kanske lära mig.

Nu åker jag snart in till stan och äter tapas med min tjejor!! Sååå länge sen jag träffade dem!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0